Lillajulsfest 9-11.12.2011

17 januari 2012 av Nisse V.
Mitt i decembermörkret ordnades den traditionella lillajulsfesten i Degerby. De som var mest desperata efter vigu-umgänge och verklighetsflykt (och som motstod frestelsen att trotsa stormen i kajak till skillnad från en grupp våghalsigare individer)... Mera »

Nattorienteringsmästerskap 11.10 2011

2 januari 2012 av Nisse V.
Månen lyste med större och mindre framgång ikapp med pannlamporna på de ivriga viguiterna som stod på startlinjen. Kommentarerna var både peppande och psykande inför Vigu rfs första mästerskap någonsin. Och så gick starten, den första emitbrickan... Mera »

Sommaravslutning 9-11.9.2011

16 september 2011 av Nisse V.
Den redan traditionellla sommaravslutningen ordnades åter i Bromarv andra helgen i september. Fint höstväder, glada människor, bastu, simturer i solsken och månsken, massor god mat och dryck, småprat och djupa diskussioner långt in på småtimmarna... Mera »

PåskPaddling i Porkala 22-25.4.2011

29 april 2011 av Nisse V.
Vad är inte bättre än att fira påsk med ett gäng glada Vigun på ett fint lägerområde med en massa god mat och sköna, långa frukostar :) Och så dessutom paddla lite. Björn hade fixat utrymme i en stuga på Räfsö utanför Porkala, så det var bara att... Mera »
För Vigu rf medlemmar:
 
 Kom ihåg mig
På kommande:
Aktuella Vigukurser (kalender):
  • Ingen aktuell kursinfo...

Paddling Kronoby-Brahestad

23 augusti 2018

För två år sen paddlade jag från min hemby i Kronoby till Vasa. I år lockade det att försöka ta sig norrut längs kusten från samma startpunkt. Det kändes mer spännande eftersom den kuststräckan till stor del saknar skyddande skärgård och därmed är särskilt utsatt för vind och vågor. Mitt mål var Uleåborg och jag var utrustad med mat för en dryg vecka. Jag var beredd på att bli tvungen att vänta ut vinden eller helt enkelt ge upp ifall vinden blev för hård. Min skjuts var beredd på att plocka upp mig någonstans längs kusten.

Redan den första kvällen när jag kom genom slussen från Öja-Larsmosjön och ut till öppna havet hade jag sådana vågor emot mig som var på gränsen till vad jag vågar paddla i. Jag blev lite fundersam över vad jag hade gett mig in på. Men morgonen därpå när jag vaknade hörde jag inte något vågsvall och kunde tacksam konstatera att det var nästan vindstilla. Jag hade ett stort öppet vatten på drygt 6 km att korsa och nu var det inga problem.

Strax efter min lunchpaus träffade jag på en annan paddlare från trakten. Hon var bekant med området och det var trevligt att växla några ord. Målet för kvällen var en kollegas villa på Ohtakari. Men före det hade jag försvarsmaktens skjutområde i Lochteå med Nordens längsta sandstrand att passera. Rakt norrut i motvind längs en till synes oändlig sandstrand. Vid skjutövningar får man inte röra sig i området och gränsen går flera kilometer ute till havs. Det lönar sig alltså att kolla upp när skjutövningar pågår ifall man tänker passera. Väl framme fick jag nyrökt fisk.

Under dagen hade jag noterat att jag blev våt om baken och att det var fuktigt på botten i packluckan bakom sittbrunnen. Jag var tungt lastad och havsvattennivån var låg, vilket gjorde att jag kört på många stenar. Vi hittade två små hål som tydligen orsakat läckaget. Jag lappade dessa provisoriskt med jesustejp och det blev mycket bättre.

Följande mål var Rahja skärgård. Lunch på solvarma klippor och lite lätt sommarregn. Under eftermiddagen överraskades jag dock av en ordentlig regnskur som gjorde att jag inte ens såg framför mig. Jag var tvungen att paddla in till land och vänta en stund. Åska hördes dessutom på avstånd. Skuren var dock snabbt över och åskan närmade sig inte. På ön Kuusimällä i Rahja skärgård fanns vindskydd, eldplats och dass (och en geocache). Lägerplatsen var belägen uppe på en klippa - ett mycket vackert ställe.

Kuusimällä i Rahja skärgård

Startade tidigt och njöt av en tyst och vindstilla söndag morgon. Paddlade genom Konikarvo fiskehamn som var helt stilla och folktom. Jag passerade sanddynerna i Kalajoki. Det var en mulen morgon och nästan inga mänskor syntes till. Sanddynerna sträckte sig långt ut i havet och jag var tvungen att paddla mycket långt från land för att inte kajaken skulle fastna i sanden. Ännu långt norr om Kalajoki skulle jag reta mig på plötsliga sanddyner långt ute som gjorde att jag måste ta omvägar kring dem.

Även stenar retade jag mig på. Jag noterade att kusten består av uddar som sticker ut i havet i nordvästlig riktning. När man närmar sig märker man att stenar utgör en fortsättning på udden långt ut i havet. Och när man kommer ännu närmare märker man att utanför dessa stenar slår vågorna mot stenar som finns just under vattenytan. Man blir alltså tvungen att ta långa omvägar ut mot öppna havet för att komma kring dessa strängar av stenar.

På eftermiddagen började vinden friska i, på något sätt obemärkt. Vågorna var plötsligt rätt höga och efter att jag tagit iland för en liten paus vågade jag mig inte ut i vågorna igen. Jag blev tvungen att vänta nästan ett dygn innan jag ville fortsätta. Men det var en trevlig sandstrand där jag vistades och dessutom kom den här vilodagen lämpligt efter att ha paddlat snart halva sträckan jag planerat. Det här var i Pyhäjoki.

När jag följande dag begav mig ut i vågorna igen var det med lite rädsla. Vågorna var större än vad jag hade bedömt från land. Det blev bara en kort etapp den dagen innan jag tog iland på följande sandstrand, fortfarande i Pyhäjoki. Men morgonen därpå var det lugnt igen och jag var nöjd. Vid lunchtid hade jag nått Hanhikivi udde där man bygger kärnkraftverk. Jag tog paus på en liten sandstrand strax söder om kraftverksområdet. På min karta fanns utritat ett riktgivande område även ute till havs som man inte fick röra sig inom. Jag är inte säker på att jag höll mig utanför gränsen, men ingen verkade notera mig.

På eftermiddagen kämpade jag länge i motvind. Vågorna var inte särskilt stora, men det tog på krafterna och jag beslöt att vika in till Pohjaskari fiskehamn för att vila och fundera på fortsättningen. Där satt jag i tre timmar och gjorde till sist beslutet att avsluta turen dagen därpå. Jag hade nästan nått Brahestad och tyckte att en vecka ensam till havs räckte för den här gången. Jag paddlade vidare till ett lämpligt övernattningsställe vid en fördämning, Piehinkijokisuun pato.

Nästa morgon startade jag tidigt och paddlade några kilometer till Siniluoto båthamn. Den ligger bara ett par kilometer från riksåttan så det var ett bra ställe att bli hämtad från.

Jag navigerade med hjälp av Sju broars skärgårds paddlingskartor och Raahen Purjehdusseuras kartor. Dessa printade jag ut från nätet i A3-format, skala 1:50 000. På kartorna fanns utmärkt båthamnar, vindskydd, eldplatser mm. Utanför Kalajoki använde jag mig av printade kartor från retkikartta.fi. Inte lika bra som de tidigare nämnda, men ok för en kortare sträcka. Ibland zoomade jag in detaljer med appen Maastokartat på telefonen.

Jag paddlar så gott som alltid ensam och känner mig mest fri då. Nu kände jag mig också mera trygg än för två år sedan med att tälta ensam. De tre första nätterna hade jag planerat. De två följande nätterna blev på fina sandstränder där jag pausade på grund av att jag inte kunde fortsätta. På den här kuststräckan finns det med jämna mellanrum sandstränder som är naturskyddsområden och som visade sig vara lämpliga övernattningsställen.

Mina dagsetapper blev allt mellan 5 och 42 km. Min plan var 25-40 km per dag, men vädret bidrog till ändringar. Jag känner mig nöjd över sommarens tur som blev 162 km. Nu är sträckan Vasa-Brahestad avverkad och jag förmodar att det blir en fortsättning :-)