West Highlands fantastiska vyer

17 mars 2011

Efter en tågresa på över fem timmar i ett alldeles fantastiskt vackert landskap i West Highlands i Skottland kom min vän och jag fram till en liten by vid Mallaig. Resan hade startat från Glasgows storstadsbrus och nu befann vi oss bland fiskebåtar, en pub och inte så väldigt mycket mer. Luften var frisk och vädret regnigt! Bara att njuta!

Efter en god natts sömn i ett billigt hostell gick vi ut på kajen och hoppade ombord på "Western Isles". Solen tittade fram! En stund gick det rätt stora vågor då vi kunde se ut västerut mot ön Skye och söderut mot stora snötäckta berg. "Western Isles" plöjde vant genom vågorna och svängde snart in i viken Loch Nevis. Utsikten var otrolig! Tankarna vandrade iväg och jag upptäckte jag att jag helt lugnt stod och funderade på existentiella frågor utan den minsta uns av tveksamhet eller ångest.

En stund senare tog vi i land i Inverie i området Knoydart, en liten by som gör reklam för sig bl.a. genom att ha "Britain's remotes pub". Den var stängd, men på kajen mötte tjejer i ovanlig utstyrsel oss och meddelade att de firade "International Women's Day". De hörde till Land Girls och vad de exakt gjorde blev oklart, men om inte annat så verkade det som ett kul jippo! Det tog inte länge att se byn, så vi klev in i Foundation Office och köpte en liten broschyr för en pund. Kartan och informationen i broschyren gav oss en trevlig tvåtimmars promenad i området, "Knoydart in a Knutshell" som dess författare hade döpt det till!

Vädret var atypiskt skotsk, det vill säga solen tittade fram mer än det regnade, så vår promenad på stigarna blev mycket njutningsfull. En av höjdpunkterna var att se en massa hjortar beta på en äng. De var inhägnade, men syftet med inhägnaden blev lite oklart, eftersom de kunde hoppa över det bäst de ville. Intresset hjortarna och oss emellan var dock ömsesidigt. Vi kunde förmodligen ha glott på varandra en hel dag.

Vi avslutade promenaden på "Pottery & Teahouse" där de redan tidigare nämnda Land Girlsen hade möte. Lunch smakade naturligtvis himmelskt och efter det var båtresan tillbaka till Mallaig via Tarbet minst lika njutningsfull som på ditvägen. En sjöbjörn ombord gav oss en kikare så vi kunde se en hjort högt uppe på en bergstopp och han uppmärksammade oss också om en havsörn som cirklade ovanför bergen. Dagen därpå åkte vi till Fort William som är "Outdoor Capital of the UK" med en tanke om att eventuellt bestiga eller åtminstone gå en bit uppför Storbritanniens högsta berg Ben Nevis. Tyvärr blev inget av det av, eftersom vädret erbjöd heavy sleet=tung slask. Vi fick sitta och fika och gå runt på lägre nivåer istället. För övrigt har Fort William och även övriga Skottland en hel del att erbjuda i friluftsväg. Det var riktigt trevligt med en liten smakbit av West Highlands och som vi alla vet, så vill ju mycket ha mer...