Ett kärleksfullt vigukaos - av Stina Heikkilä, vigusambo

30 mars 2011

Söndag kväll. Nyckeln går i dörren, eller egentligen så ringer det på. En glad, trött sambo lägger ner en hel bunt med väskor och behöver en kram.

Måndag. Sen morgon, lite småbråttom. Vi hörde först halv nians lokala nyheter på Vega innan vi rusade iväg. Det skulle ju förstås pratas en del efter kursen. Vem va där, vad gjorde vi. Och det är roligt att lyssna. Ute i hallen e grejerna kvar. Sambon, som vi kallar "johan", kommer på att där ju fanns en fuktig handduk högst upp. Plockar fram den och slänger den på närmaste stol.

 

 

 

Tisdag. Vi har tittat på lite mer foton, funderat på veckoslutets nya vigukurs. Och johan har flyttat grejerna från hallen till vardagsrummet. I en hög finns kläder som ska tvättas tills fredag.

Onsdag. Vi dricker kaffe efter jobbet, ska iväg på lenkki och stiger över vandringskängorna i hallen. Jag kommer på att mina länkskor finns i skrubben och plockar ut en paddel, en flytväst, två par skridskor och några stavar innan jag kommer åt mina skor.

Torsdag. Bykmaskinen är i full gång. Kameran töms på bilder, lite fler storyn från förra veckoslutet och några andra minnen berättar johan samtidigt som han kollar listan, mejlen och plockar fram sin rinkka. Grejerna i vardagsrummet har fördubblats och allmänt kaos råder.

Fredag. Stressig morgon. Mathias kommer via kl 8.15 och vi vill hinna äta gröt tillsammans. Väskan är packad och johan plockar det sista han behöver från torkstrecket och skrynklar ner det i väskan. Lite halvkaos i hemmet, hann liksom inte helt plocka bort innan läggdags.

Fredag kväll. Ska själv iväg på veckoslutsprogram så äter lite rester från torsdagen, suckar åt kaoset och låtsas plocka lite. Telefonen ringer och min skjuts e här. Kaoset förblir.

Söndag. Hemma igen, några timmar innan Johan. Plockar lite, fixar lite käk och väntar på sällskap. Ringklockan ljuder och johan e hemma. Glad, kram, lite trött. Och idag har jag fått en present: en tillverkad såg utan bett. 

 

av Stina Heikkilä