Fjällskidning 1 - små och stora äventyr

6 april 2011

Mäktiga fjällandskap flimrar förbi ögon på tre billaster med trötta men lyckliga viguiter. Bakom oss har vi riktigt härliga kursdagar i Tärnaby och Hemavan.   

Fjäll1 (24.3-2.4.2011) inleddes med sedvanlig skidskola, där en del av oss började från början och lärde oss telemarksvängen steg för steg, medan andra fick chans att finslipa teknik och träna tricks. Efter intensiva dagar i pist med duktiga och ytterst tålmodiga skidlärare hade alla, oberoende av skidbakgrund, gjort stora framsteg. Hårt arbete under extremt hög koncentration kräver dock avkoppling, som vi fick genom bastu, god mat, snöbrottningsbus och shopping på Statoil.Yoga-stretchningspass både innan läggdags och i gryningen förgyllde dessa dagar ytterligare, och var något som även lårmusklerna tackade för. Snart var vi redo att ge oss ut i offpistsnön och de riktiga fjällandskapen, som skulle bli vårt hem för fyra dagar. En liten fjäll lemmel hälsade oss välkomna till Mount Vigu.

Vi hade god tur med vädret som möjliggjorde skidturer varje dag under kursen, men vi fick också uppleva fjällvädrets snabba föränderlighet med sämre sikt, plötsligt tilltagande vind och snöfall. Det blev en hel del träning med transceivers, sond, spade och vindsäckar. Det är dessutom bevisat att det i en nödbivack konstruerad för ca fem glada vigun, ryms dubbelt så många!

Det blev en hel del träning med transceivers, sond, spade och vindsäckar.

I den vackra solnedgången kunde siluetten av en kitesurfande vigu urskiljas en kväll, medan andra busade med luftballonger inne i sin bivack. Mindre tur under denna kurs hade vi med sjukdoms- och olycksfall bland både lärare och kursdeltagare, det slutade med en självman evakuering och en skoterevakuering, som tur nog inget allvarligt.

Avslutande toppturen till Govretjåhke (1481) gjordes i klart väder med strålande solsken och tidvis till och med stiltje. Panoramat av snöklädda berg på toppen gjorde oss mållösa. Pudersnön på vägen ner bjöd på fantastisk skidåkning!

Det berömda whumpf-ljudet hördes flera gånger under turen faktiskt, härstammandes dock från gapskrattande vigun som tumlade runt i snön och lyckligtvis inte från någon lavin. De mest inbitna övade ivrigt drops som finns att beskåda på en hel del roliga filmsnuttar.

Den sista kvällen blev det fjällfest med ost, kex, Fazers blå och makalöst god minttukakao. Finska flaggan i topp. Som om inte det var nog, överraskade fjällvärlden oss dessutom med en magnifik stjärnhimmel. Fantastiska vyer, lärdomar, små och stora äventyr. Oförglömliga minnen.

Sista morgonen, vemod och saknad i luften redan. Några fjällripor knarrar lite ödsligt när vi långsamt skidar förbi, neråt genom ett sömnigt, mjölkvitt landskap. Som tur gav tanken på väntande bastuvärme, ett riktigt skrovmål och alla planerna på kommande äventyr med viguvänner lite tröst. Hoppas på att få återse både fjäll och kurskamrater snart!