Att gå på tur med en mamma

24 september 2014

Tur runt Melkefjellet litet öst om Mo i Rana, svenska gränsen, 23-31.8.2014

Då man går på tur med sin mamma, som inte är så turvan, ger man henne en sträng packningslista. Då kan man minimera packningens tyngd, knäskador och onödigt lidande. Då man tar sin första lunchpaus med sin mamma, märker man att hon har tagit med sin en röd och vacker bordsduk i bomull (inte microfiber) med stjärnor på. Men då man först skrattat lite nedlåtande åt detta faktum, inser man att t.o.m. frystorkad gröt smakar riktigt gott serverad på en röd bordsduk med stjärnor på. Att sitta mitt i fjällen och duka upp måltider på en bordsduk, gav en helt ny erfarenhet. Så flott det blev!


Bordduken. 

Då man går på tur med sin mamma inser man att även utmärkta DNT-stigar kan vara mera krävande (se stenåkern nedan). Då man oroar sig för sin mammas knän undrar man hur man skall komma fram till uttänkt tält-plats i tid. Men som tur funkar Jeans tips perfekt! (fast detta fiksade sig liksom av sig självt). Mamman är så intresserad av stenarna omkring att det inte är någon hejd! Och stenar finns det så att inte ens geograf-dottern kan tro sina ögon. Gröna, taggiga, genomskinliga, turkosa, lila, skinande, mjöliga, glänsande, u name it. Allt i en enda stenåker. Förunderlig är vår jord! Med andra ord fick vi annat att tänka på än trötthet och tunga steg, stenarna stal all uppmärksamhet.

Mycket sten.

Så vackra!

 

Då man går på tur med sin mamma som hela livet önskat gå en fjällvandring i nord-Norge inser man vad det ger en själv att hjälpa någon att uppleva naturen sådär in på skinnet. Att höra sin mamma säga “Alltså jag försår inte, men det är så otroligt vackert, alltså, så vackert, alltså så otroligt att man inte förstår” över femtio gånger, går en inte ens en på nerverna. För det är glädjen i att inviga någon i detta, d.v.s vad fjället och naturen kan ge oss som människor, som är hemsligheten till varför vi studerar som Viguiter. Tror jag. (även också litet tufft förstås, att vara vildmarksguide och skriva om det på Facebook efteråt, om man nu skall vara ärlig såhär även i bloggskrift!)

Så vackert.

 

Då man går på tur med sin mamma kan man öva sig på att använda alla nyvunna kunskaper i turplanering och ledning av vandring! Ett ypperligt tillfälle. Mamman litar någorlunda på sin dotter som tur är, hon är norsk och skogsvan (=har inget emot mossa i te-koppen och småkryp i tältet) och vet när dottern bör matas med energy-bars (t.ex av märket Clip, jordnötssmör&kräm, över 250 kcal/stk) för att undvika både sociala och andra slags katastrofer.

För övrigt var det fruktansvärt torrt på fjället, de flesta vattendragen var uttårkade och alla kärr och mossar hade krackelerat. Det var ungefär 18 grader och vindstilla och soligt hela tiden. Nästan lite svårt att hitta drickbart vatten. På fjället fanns även så mycket blåbär att det är obeskrivbart. (samma rapport har getts från Padjalanta). Även kilo-mängder av hjortron. OCH INTE EN ENDA MYGGA!

Varmt.

 

Jag rekommenderar detta koncept för alla.

 

Vänliga hälsningar

Nora, Vigu 16