Nyår i Skäckerfjällen

31 december 2013 - 1 januari 2014

Julen närmar sig sägs det, vilket brukar innebära en massa julstress och planering. Ibland glömmer man bort att det också ska firas nyår strax efteråt. Flera gånger har man stått där utan vettiga nyårsplaner. Förra året hade vi tänkt undvika denna situation och gjorde en liten skidtur, som vi nu tänkte dela med oss. Denna historia kan fungera som inspiration till ert nyårsplanerande eller som inspiration till kommande vinterns skidturer.

Detta är alltså berättelsen om Henri, Jakob, och Jonatan som tog en kort paus från skidsemestern i Åre och firade det nya året 2014 i Skäckerfjällens naturreservat, som ligger ca 40 km norrut från Åreskutan.

När vi lade iväg från Åre tidigt på morgonen den 31.12.2013, hoppades vi på mer snö än det 15 cm ”tjocka” snötäcket vi hade sett dittills. I flera dagar hade vi dagdrömt om att göra sköna telissvängar i midjedjup pow-wow. Vi hade hört att Skäckerfjällen är ett av de snörikaste områdena i Svenska fjällen, så hoppet levde fortfarande. Vi hade planerat en tvådagars tur, under vilken vi skulle infiltrera oss till området och hinna göra ett par toppturer i detta snöiga paradis.

Efter ca 1,5 timmes bilfärd från Åre parkerade vi bilen och startade vår skidfärd vid Anjans fjällstation. Till vår lycka fanns det betydligt mer snö i området än vi hade trott det skulle finnas och turen började i ett riktigt snöigt vinterlandskap. Enligt Jämtlandsguiden vi fått låna av Örjan skulle det ta ca tre-fyra timmar att huda (rikssvenska för att skinna) till Strydalen, där vi skulle övernatta.

Det dåliga isläget på sjön vid Anjans fjällstation tvingade oss ändå att ta en liten omväg på ett par kilometer. Detta kombinerat med det allt sämre och varmare vädret, och den allt klibbigare snön, gjorde att vår tur till Strydalen tog aningen längre. Istället för tre-fyra timmar tog det oss tre hurtiga killar hela sex timmar att ta oss till Strydalen.

Planen var att vi skulle övernatta i tält trots att det enligt kartan fanns ett vindskydd i Strydalen. Desto längre turen drog ut på tiden, och ju tröttare och blötare vi blev i det allt värre slaskvädret som nu dragit in över fjällen, desto bättre började tanken på ett vindskydd att låta i våra öron. Det var ju ändå nyår…

Väl framme blev vi väldigt glada över att Strydalens vindskydd visade sig vara en ordentlig hytte med två britsar, ett ordentligt matbord och till och med en liten kamin. Vi satte oss inne i hytten för att torka grejer och koka middag. Kaminen tände vi dock inte, för vi hittade ingen ved. Nån jäkel hade t.o.m. eldat upp nödveden!

Tack vare det sega hudandet och mörkrets tidiga inbrott fick vi tyvärr ställa in våra topptursplaner för resten av dagen och vi började planera var i dalen vi skulle sova. Enligt reglerna som fanns på hyttens vägg var det nämligen förbjudet att övernatta i hytten, förutom i nödfall. Till slut bedömde vi att våra våta vantar utgjorde en så stor säkerhetsrisk att vi var tvungna att spendera natten i hytten i alla fall. Det var ju ändå nyår…

Skämt åsido så var det nog bra vi stannade i hytten. Det började blåsa upp mot kvällen och vinden pinade på ordentligt, mellan 20-25 m/s. Vilket nyår! Där satt vi inne i hytten och hade det gott medan snöstormen härjade utanför. Varm middag i magen och ner i den varma sovsäcken.

Nyårsdagen 2014 var vi uppe i ottan och kikade snabbt ut för att kolla vädret. Säkert 10-15 grader kallt, stjärnklart och vindstilla, helt perfekt med andra ord. Bäst av allt var ändå den kalla pudersnön som det hade kommit minst en decimeter av! Det var för detta vi hade kommit hit!

Vi valde att göra vår topptur till Anjeskutans topp (1201 m.ö.h.), vilket skulle ge oss ett långt åk, med en lutning mellan 15-19 grader, med mer än 600 fallhöjdsmeter ner till dalen. Perfekt för telisåkande och ett säkert alternativ med tanke på lavinrisken efter senaste dagars väder.

Den kalla morgonen grydde och hela fjället skimrade i morgonsolens strålar. I närmare tre timmar hudade vi mot Anjeskutans topp i midvinterns svaga solsken.

Från den blåsiga toppen lade vi raskt iväg utför med sikte på Strydalen igen. Den östra sluttningen vi tog oss ner för inbjöd till perfekt telisåkande. Skön lutning, bra snö, och fritt från hinder (förutom en stor hängdriva mitt i sluttningen som var lätt att undvika) och framför allt… fritt från andra åkare.

Under åket var vi tvungna att pausa ett par gånger för att vänta bort de låga molnen som nu började dra in i dalen. Dessa white-out ögonblick varade som tur bara fem minuter åt gången. Det bästa partiet i backen hudade vi upp igen för att åka en gång till.

När vi till slut började närma oss dalen efter våra hela 1,5 åk, började dagen redan skymma (klockan var nu så sent som 14:30). Det fanns tyvärr inget annat att göra än att svänga skidspetsarna mot hytten.

Trots den korta dagen var vi väldigt nöjda, telemarkåkningen var suverän nerför Anjeskutan. Lite längre dagar hade ändå varit bra, så ett nytt besök till Skäckerfjällen senare under året står nu på to-do-listan.

Vi tog oss ner till vår FOB (forward operating base), det vill säga hytten det var förbjudet att övernatta i. Där hade vi fräckt nog lämnat alla våra grejer över hela hytten. Det var ju ändå nyår…

Vi kokade snabbt en utsökt middag bestående av Felix gulaschsoppa (obs i konservburk, inte så vigu-kosher, men det var ju ändå ett nytt år) packade ihop våra grejer och började vår hemfärd i mörkret. Vi skulle gärna ha stannat en dag till men väderprognosen såg väldigt osäker och regnig ut och vi hade liftkort till Åres skidsystem som brände i fickan.

När vi skulle lägga iväg från hytten hade temperaturen börjat stiga en aning igen och hela Skäckerfjällen var omsluten i en tät dimma. I dimman, och mörkret som nu rådde, såg vi endast tio meter framför oss i pannlampornas sken. Vi fasade för att vi igen hade en sex timmar lång marsch framför oss. Den väl utmärkta leden med reflexmarkeringar och den fortfarande kalla snön gjorde dock att vi återtog vår heder och klarade förflyttningen på jämnt tre timmar (vi hade ju förstås mera nedförsbackar hemåt men det ska vi väl inte skriva här).

Det var aningen spännande att åka telemark i full fart genom tät skog, med tung rinka på ryggen, när pannlampan plötsligt slocknade. Alla kom ändå hem helskinnade som tur, om än några finska ”trolldomsord” hördes på det jämtländska fjället under hemfärden.

Sist och slutligen så kan vi varmt rekommendera Skäckerfjällen. Det lär vara snörikt och det finns många lättillgängliga toppar på runt 1200 m.ö.h. som ligger nära varandra. Vilket möjliggör för flera olika toppturer under en dag (om man besöker stället lite senare på året). Anjeskutan, som vi åkte ner för, var utmärkt för skön telemarkåkning och många av de närliggande topparna hade ganska liknande profil. Området är också ett stort naturskyddsområde och det är ändå relativt okänt, så det kan finnas goda chanser för orört puder.

Just det, det glömde vi ännu att berätta… vi sköt förstås en nyårsraket i snöstormen också!

https://www.youtube.com/watch?v=6yyk31diLTc

Det var ju ändå nyår!