Bil- och tältresa i Norge med 1-åring

25 juli - 15 augusti 2015

Bil- och tältresa i Norge med 1-åring

Vi hade beslutat oss för att åka iväg någonstans på semester men destinationen var ännu lite oklar. Vi ville hitta på något som skulle stilla vår äventyrslust, inte tömma plånboken helt och hållet och var någorlunda nära (Nya Zeeland får vänta ännu). Dessutom krävde vi lite bekvämlighet pga. att det i princip var första gången vi skulle iväg med vår ettåring. Efter lite funderande blev det bil- och tältresa till Norge.

 

Vi packade bilen och skiboxen full med allt, bokstavligen, som man skulle kunna tänkas behöva i Norge. I packningen rymtes bl.a. Vigus Nammatj trepersoners tält, grodfötter, våtdräkt, harpun, klättringsutrustning, svirvelspö, skidor samt fyra plastkassar med babymat (mat lär vara dyrt i Norge…) Sedan körde vi till Åbo där vi tog dagsfärjan över till Stockholm.

 

Första natten tältade vi vid en traktorväg/åkerkant i ösregnet. 1-åringen hade redan kastat upp en gång i bilen och vi hann nästan lite ångra val av destination då väderleksrapporten hade lovat 8 dagar regn, 2 dagar mulet och ca 7 grader i medeltal. Första natten gick i alla fall smidigare än förväntat, inga problem att sova i tältet som kändes riktigt rymligt för oss tre.

 

Dag två körde vi upp till Lillehammer och Hafjell för att cykla downhill. Det visade sig vara stängt måndag till fredag, så det var bara att köra vidare. Note to self, planera sådant här och kolla öppettider i förväg i Finland så behöver man inte köra så långa omvägar i onödan.

 

Dag tre körde vi vidare, det fanns en otroligt fin sträcka i början av en av Norges turistvägar, nära Ringebu. Ångrar fortfarande att vi inte gick en kort tur där, eller ens stannade för lunch. Gick på eftermiddagen en bit längs pilgrimsleden Vårstigen för att få sträcka på benen och för att få njuta av naturen från lite andra vinklar än bara från bilfönstret. Fint väder hela dagen och allt regn från början av resan var redan bortglömt.

Vårstigen

På vägen till Kristiansund

 

Dag fyra körde vi till Kristiansund. Åt fish and chips vid hamnen. Funderade på att köpa efterrätt också, men då en liten kakbit kostade 160 NOK (nästan 18 euro!) så fick det vara. Körde vidare till Averöya genom Atlanterhavstunnelen. Lite skrämmande då tunneln är 5,7 kilometer lång och går 250 m.u.h. med en lutning på 10% som mest. I andra ändan kom resans första vägtull emot. Pausade på Averöya. Gick upp på Bremnsneshatten som blev en passligt kort promenad på kanske 45 minuter. Besökte även Bremsneshola, en 80 meter djup grotta.

Bremsneshola

Sov natten på Averöya. Följande dag körde vi tillbaka till Bremsneshatten igen, den här gången för att klättra på väggarna vi hittat dagen före. Vi passade även på att röka flundran som harpunerats på morgonen. Vi hade tyvärr ingen topo, men hittade två passliga rutter ändå, som vi hann klättra medan minstingen sov gott i resevagnen. Vi upptäckte dagen före att klättring med en rastlös liten som snubblar omkring bland stenar och vill upp i famnen inte är en så god idé. Efter en snabb fisklunch körde vi igen vidare, längs med Atlanterhavsveien, återigen en av Norges vackra turistvägar. Tyvärr regnade det och blåste iskall vind, så trots yllekläder och dun- och regnjacka höll vi på att frysa ihjäl oss då vi lagade mat i trangian på en av rastplatserna längs vägen. 

Averoya

Atlanterhavsveien

Följande dag satt vi mest i bilen. Gjorde en spontan avstickare då vi hittade en skylt med texten hällristningar. Hade lite problem med att hitta alla älgar, båtar och valar som infotexten sa att där skulle finnas inristade, men det blev en trevlig paus från körandet i alla fall. På eftermiddagen kom vi fram till Mardalsfossen, ett av Europas högsta vattenfall. Det gick en dryg kilometer lång sandväg upp mot vattenfallet, sista biten fick man gå längs en väldigt lerig och stenig stig. Utsikten när man kom fram var mäktig och vi blev förvånade över hur starka vindar ett vattenfall kan producera. Tyvärr var det en mulen dag, och oftast var stora delar av vattenfallet inne bland molnen som kom och gick. Plaskvåta gick vi ner tillbaka till bilen för att byta blöja och hitta en tältplats för natten.

Lunchpaus

Nedre ändan av Mardalsfossen

Mardalsfossen

En av oss tålde vattnet och vinden lite bättre...

Körde till Åndalsnes, en trevlig liten by. Hade planerat gå Romsdalseggen, men vi kom sent fram och såg att de hade lovat bättre väder nästa dag så vi beslöt oss för att ta en pausdag. Åt god pizza på Mamma Rosa och tältade på stranden med fin utsikt över fjorden och bergen.

Utsikt från bilen

Väckning klockan 7 på morgonen. Köpte bussbiljetter på tågstationen till Vengedalen. Klockan 9.30 åkte två fullproppade bussar iväg för att vara framme ungefär en halv timme senare. Vi hade valt en bra dag, solen lyste från en klarblå himmel och det var varmt men inte hett ute. Början av turen var väldigt blöt och man skönk djupt ner i leran ifall man inte gick på sidan av stigen. Därefter kom man upp på en liten platå som var betydligt torrare, innan det kom en lite brantare och stenigare stigning upp mot första toppen. Vi hade läst att utsikten skulle vara fantastiskt, och det var då ingen överdrift. Man kunde stå hur länge som helst vid kanten och titta på älven som slingrade sig mellan åkrarna i dalen och bergen på andra sidan. Vi tror att vi lyckades identifiera trollväggen, men måste erkänna att vi inte är riktigt säkra… Efter lunch och blöjbytespaus var det dags för sista slutspurten upp till toppen. Eller slutspurt är kanske fel ord för det var mycket balanserande och klättrande, på gränsen till vad som kändes tryggt med bärrinka på ryggen. Utsikten från toppen var inte riktigt lika hisnande, så vi fortsatte neråt i ganska raskt takt. Ända tills mina knän sade stopp och jag långsamt ficka halta ner sista kilometrarna. Sista biten bestod av Romsdalstrappan, en jättevacker stentrappa gjord av sherpor från Nepal. Väl nere i stan åt vi pizza igen, den här gången var den välförtjänad! Rekommenderar verkligen Romsdalseggen! Det tog åtta timmar för oss, med några extra blöjbytespauser och ett väldigt sjukt knä i slutet. Minstingen trivdes väldigt bra i bärrinkan (Deuter III), men man fick sätta många lager på fötterna som tenderade bli kalla ändå, ifall hon inte fick komma upp och röra på benen med jämna mellanrum.

En del av Trollveggen längst till höger

Bärrinkan fungerade utmärkt!

Strax före toppen på Romsdalseggen

Behöver vi säga att vi nästan lyckades fylla minneskortet på det här fantastiska stället?

Romsdalseggen

Påväg neråt igen

Romsdalstrappan, Åndalsnes i bakgrunden

Packade ihop plaskvått tält och körde till Trollstigen. Hade otur med vädret och dalen var för det mesta helt täckt av moln så utsikten fick man inte se mycket av. Spontanstannade senare vid Gudbrandsjuvet, väl värt ett besök om man råkar vara i närheten! Tältade på Volsdalens camping vid Ålesund. Resans första hårtvätt, lyx! Det går bra att snabbt doppa sig i Norges iskalla älvar, men hårtvätt där är ingen höjdare…

Caféet vid toppen av Trollstigen

Trollstigen

Gudbrandsjuvet, häftigare i verkligheten än på bild

Gudbrandsjuvet

Gick omkring i Ålesund, än väldigt vacker stad! Köpte lite merino-underkläder på rea åt minstingen. Körde sedan till Langevåg och shoppade lite mer merinounderklader från Devolds outletbutik. Besökte även bl.a. Norrönas och Bergans outletbutiker, men trots reapriserna så hittade vi inget som både passade smaken och plånboken. Langevåg rekommenderas för den som vill shoppa utekläder i Norge! På kvällen körde vi till Runde, en ö lite söderut från Ålesund. Man kommer dit via en lång, slingrande bro, nästan i klass med den på Atlanterhavsveien. Vi satte upp tältet på campingen och gick upp på klipporna för att försöka få syn på några Lunnefåglar, men utan resultat. Såg däremot en massa andra fåglar, bl.a. sulor, och en helt fantastisk utsikt mot Atlanten!

Lundeura på Runde

Atlanten

Lundeura på Runde

Följande dag packade vi rinkan för att göra en lite längre rundtur på Runde. Vi gick till fyren på öns norra sida, som tyvärr restaurerades just då och vidare upp på den norra samt näst högsta toppen, 294 m.ö.h. Därifrån vidare till södra ändan för att få en bild av bron som vi kört över dagen innan. På morgonen hade vi packat vatten och mat för en 2-3 timmars tur (dvs en vattenflaska och tre energipatukkan samt lite fruktpureer åt Ronja…), så när vi kom tillbaka ca 9 timmar senare var vi väldigt trötta, hungriga och törstiga. Men det var väl värt det, ön var otroligt vacker och ganska annorlunda jämfört med fjordlandskapen vi sett tidigare, rekommenderar ett besök! På kvällen rökte vi två kungsfiskar till middag som harpunerats på morgonen.

Runde

Runde

Bron till Runde

Hade planerat köra till Geiranger. Sista biten hade vi tänkt fara med färja då det var den klart snabbaste rutten. Väl framme vi färgfästet fick vi höra att biljetterna kostade över 80 € för en bil, en chaufför och en passagerare, så vi ändrade våra planer och beslöt oss för att köra med bil hela vägen. Tiden tog dock slut då omvägen var över två timmar längre, och istället för att köra till Geiranger svängde vi av på gamle Strynefjällsvägen (igen en vacker turistväg uppe bland fjällen!) och körde till Turtagrö i Jotunheimen. På vägen hann den större skidentusiasten av oss ta ett off(?)piståk på Stryn Sommerski som nyss stängt för säsongen. Vid Turtagrö träffade vi en god vigukompis med flickvän som snällt nog hade hittat en tältplats åt oss. Bra så, för när vi kom fram hade det blivit mörkt, och att söka tältplats med ficklampa är inte det roligaste…

Gamle Strynefjellsvegen

Packning och matlagning

Ettåringen var fascinerad av korna

Vi packade rinkan och började vår topptur i fint väder. Vi gick från Ringbotn dal där vi hade tälten, längs med Bukkanosi till Soleibotntindane 2083 m.ö.h. Början var inte så brant och gick bra att gå, i slutet försvann stigen alltid nu och då och man fick hoppa från sten till sten, varav många var lösa. Utsikten från toppen var fantastisk, och det kändes mäktigt att se ut över Jotunheims snöklädda toppar. Det hann snöa lite innan vi svängde neråt igen. Lite lägre ner duggade det, tack och lov inte så mycket att stenarna hann bli hala, det hade kunnat bli farligt. Vi hann också med lite ”pulka”åkning i snön på vägen ner. Middagen åts i tältet pga. ösregn och vi gick utmattade och lade oss den kvällen.

Stenigt sista biten upp

Vacker utsikt över Jotunheim från Soleibotntindane

På morgonen sade vi hejdå till vår Vigukompis med flickvän och våra vägar skiljdes åt. Det var regnigt och mulet och vi gjorde ingenting annat än körde till Juvasshytta vid Galdhöpiggen.

Utsikt från Juvvasshytta

Åkte skidor på Galdhöpiggen sommerski. Dyra liftkort, 49 € för en person kl 9-15. En lift och två helt trevliga backar. Ett helt trevligt alternativ om man absolut vill skida mitt i sommaren. Öppet 1.8 fram till slutet av oktober i år. Körde på kvällen till Lillehammer för att göra ett nytt försök med downhillcyklingen. Tältade på parkeringsplatsen utanför tillsammans med en hel del andra cykelentusiaster.

Galdhopiggen sommerski

Turades om att cykla hela dagen, vaktade minstingen och packade ihop tältet däremellan. En cykel samt liftkort och hjälm blev ca 1300 NOK. Väldigt bra banor och ganska stort utbud med en grön, tre blåa, en röd och flera svarta banor. En gondollift som gick halvvägs upp och sedan en sittlift som gick upp resten av vägen. Undertecknad som inte hade någon erfarenhet av downhillcykling lyckades falla en gång ordentligt med ett ordentligt blåmärke som följd. Note to self: sätt inte goproaccuna i fickan nästa gång, de är hårda att falla på. Duschade i duschen som är gratis för alla cyklister och körde sedan neråt mot Oslo.

 

Klättrade ett par timmar i Hammern medan minstingen sov i bärrinkan. Hittade topon på 27crags, som vi aldrig använde, då där råkade finnas en tysk familj som hade en klättringsbok med topon som vi fick låna.  Snygga klippor och trevliga rutter, men inget barnvänligt ställe då det fanns stora hål i marken som man kunde falla ner i. Hann bara med tre rutter per man, men bättre än vi vågat hoppas på ändå! När man klättrar två vuxna och en baby får man sänka ribban lite gällande mängden rutter. Plockade lite hallon som det fanns massor av runt vägarna och berget.

Klättring vid Hammern

Tre sista dagarna spenderades på goda vänners sommarstuga i Bovallstrand. Där hade vi lyxen att få sova i riktiga sängar och slapp stressen med att varje kväll måsta försöka hitta en tältplats. Klättrade en dag vid Välseröd. Hittade ett par rutter, men fick gå runt och sätta upp topprep då de inte var bultade trots att det stod så på 27crags. Hittade några trevliga rutter som passade alla innan det var dags att åka hem igen tillbaka. Lite kallt i skogen, men som tur inga myggor. Förutom klättring hann vi med lite shopping i Smögens butiker med höstrea, båttur, samt middagar med både hälleflundra och färska räkor, allt man kan önska sig av ett besök på Västkusten.

Kvällsutsikt i Bovallstrand

Ett par dagar senare var det dags att säja farväl och köra upp mot Stockholm. Vi spenderade en hel eftermiddag och en hel del pengar på Stockholm Quality Outlet i Barkarby innan det var dags att ta färjan tillbaka till Åbo och Finland.

Voittajafiilis efter en bra resa! 

För er som inte orkade läsa allt: En väldigt lyckad semester fick vi och vädret var inte så regnigt som vi varit rädda för. Och det går bra att tälta i regns bara det är uppehåll lite nu och då så det hinner torka. Bärrinkan visade sig vara en väldigt bra investering, och både minstingen och vi vuxna trivdes bra med att gå med den. Likadana liggunderlag är ett stort plus! Och nästa gång tar vi dundynor med då de ändå inte ska bäras mer än någon meter från bilen. Romsdalseggen, Runde och downhill i Hafjell var våra favoriter i Norge! Och vi kan varmt rekommendera bil- och tältresa med ettåring. Lite knepigt ibland, men vardagen där hemma är mins lika knepig med små barn!