NORETURN -MITT LIVS TUFFASTE UTMANING HITTILLS

16 - 18 oktober 2015

Vad får en människa att delta i en utmaning som är så hemlig att en vid anmälningen bara vet att det kommer att behövas en egen cykel och ett ledigt veckoslut för att få delta?

Bilden är tagen av VIGU Rf då jag och Sanna kom i mål.

 

Varför gick jag med på att pina mig själv genom att varken sova eller äta? Varför cyklade, gick och paddlade jag fast jag knappt hade krafter att tänka?

Bland annat sådana frågor funderade jag över på veckoslutet då jag deltog i utmaningen NoReturn som gick ut på att orientera till fots, med cykel och med kanot utan att veta när en kommer få följande måltid eller när en kommer att få sova. Vi deltog i tävlingen parvis, men istället för att vi par skulle ha tävlat mot varandra handlade NoReturn om att tävla mot sig själv. Mycket mer än så kan jag tyvärr inte berätta utan att förstöra det för kommande deltagare.

Jag har varit med på många äventyr de senaste åren, sprungit maratonlopp osv. men NoReturn är det överlägset tuffaste loppet. Jag har nämligen aldrig tidigare funderat så många gånger på att avbryta en tävling/utmaning som jag gjorde på veckoslutet. Detta eftersom jag tidvis var så utmattad att jag just och just kunde se stigen framför mig i mörkret och gå utan att falla, jag var tidvis så kall att en varm klunk vatten fick mig att le och så hungrig att tanken på mat fick mig att må illa.

Men varför vill jag utmana mig själv på så här grymma sätt?

Förutom att jag utan tvekan är galen när det kommer till utmaningar så mår jag så bra efteråt att det nästan inte går att förklara. Det är känslan jag har efteråt som gör att jag kan njuta av vardagen. Jag blir nämligen ganska lätt uttråkad av att göra vardagliga saker hemma i Nordsjö. Det handlar inte om att jag inte skulle trivas med min vardag, det handlar istället om att jag vill känna känslan av njutning och tacksamhet, vilket jag gör efter t.ex. NoReturn. Nu kan jag t.ex. bara sitta och njuta av att jag av att har det varmt, jag får äta när jag är hungrig och sova när jag är trött. Just nu behöver jag ingenting annat än det jag har.

Efter en vandring och definitivt efter utmaningar som NoReturn känner jag att jag bara älskar att leva och det är den känslan som fick mig att delta i en tävling där jag visste att ingenting är säkert förutom att allt var möjligt.

/Camilla Nousiainen Vigu 17
Inlägget publicerades också på www.camillanousiainen.fi/blogi