En promenad i Viguskogen

15 december 2019

Jag var nyligen på en promenad i ovanmalm med min fru och vår hund. Vet inte om det var artikeln om skogsbad som jag läst föregående dag eller det vackra soliga vädret mitt i gråa hösten som gjorde promenaden extra uppiggande. Vi rundade kvarnsjön och följde bäcken upp mot Långträsk. Vi gick sakta och passade på att njuta av alla små detaljer i naturen som man ofta bara susar förbi. Efter ett stopp vid bastun tog vi riktning söderut mot stupena. På vägen dit väckte vi upp en älg som hade legat på en bergsknöl. Han lunckade sakta iväg och vi fick konstatera att vår hund inte är intresserad av älgspår. Vi gick sakta ner längs med bäcken nedanför stupena och beundrade de olika bergsformationerna. Vår uppmärksamhet fångades av en klippa varifrån det droppade vatten på ett flera meter brett område. Vi klättrade upp några meter och möttes av de finaste miniatyr is-skulpturerna. Isen hade bildat små is-träd runt blåbärsriset och en tjock is-bubbel matta över mossan. Jag är inte helt säker på hur länge vi beundrade konstverken men efter en tid började blodsockret sjunka så vi gick över till andra sidan svackan och gick upp på närmaste berg så vi kunde sätta oss ner i solen och njuta av varm choklad och lite snacks. 

 

Ännu en gång fick jag konstatera att några timmars strövande i naturen utan ett egentligt mål och utan tidtabeller är absolut den bästa medicinen mot stress. Personligen får jag alla tankar som yrar på i huvudet och försvinna för en stund och känner mig mycket mera fokuserad efter en sån här dag.