Helghalka i Seitseminen

29 februari - 1 mars 2020
Vid månadskiftet tog sig den här nyfödda Viguiten (till höger på bilden) en sväng till Seitseminens national park. 
 
 
Det var en frisk lördag vid lunch tid som vi anlände till naturcentret för att sedan starta färden runt "Virkatie". 25,9 km vandring och en övernattning var målet, men som så ofta blir det lite mer än så. Med en rinkka full med förväntan och Vigus nya vintersovsäck förstås, styrde vi i väg in i Seitseminens skogar.
 
 
Det tog inte länge innan jag insåg att jag också gärna skulle ha haft isbråddarna som min kusin gick och trallade med under skorna. I stället tog jag tillfället i akt och utropade "parkouuuur" och studsade runt off road över ljung och sten - det var i alla fall bra träning om inte annat.
 

 
Efter några timmar hittade vi fram till det första övernattningsstället. Där satt en yngre herreman och grillade korv. Han varnade om att halkan bara blir värre ju närmare Liesijärvi vi kommer, eftersom det har svämmat över och frusit på. Efter en kort paus med choklad och kaffe bestämde vi oss att fortsätta ännu den sista timmen i mörkret.
 
Framme vid Liesijärvi mötte vi tre män från Åbotrakten. Det var ju skottårsdag och allt, men varken förlovningar eller överäckande av kjolstyg blev av (som traditionen lyder). De hade redan lagt upp tälten och satt i gång elden. För oss var det bara att sätta oss ner och pusta ut efter strapatsen, som faktiskt var min första upplevelse av 16km med full packning. Att vandra visade sig inte vara någon konst, men att övernatta i den smällkalla lavun var lite mer "säätö" (som man säger på klingande finlandssvenska). Det jag ju inte hade räknat med, som en vinterövernattningsrookie, var att man visst behöver energi för att hålla sig varm om natten - så det blev några varv av kläder-på-kläder-av-balett innan jag hittade rätt och slumrade in i sovsäcken.
 
 
Under natten sjönk temperaturen och isarna sjöng och dånade utanför, men inne i sovsäcken var det tyst och skönt. Inte ens den snarkande kompanjonen brevid störde ron. Nästa morgon packade vi ihop och tackade för oss.
 
 
Men nu var vi igen en nationalpark närmare vårt mål att få uppleva alla nationalparker i Finland.
 
 
/Den nyfödde viguiten Julia Ingo med kusin Sofia Palmu
 
Ps. Resan var den sjätte nationalparken i Finland för Team Deijomeijo som man även kan följa på instagram deijomeijo