DAGS ATT TESTA NYA GRENAR!

5 april 2020

 

Förra sommaren började jag trad-klättra. Oh, helt underbart! tyckte jag och höll på i många långa dagar i kylan utan uppvärming. Jag var på husvagns-semester med min familj. Vi tyckte det var perfekt, vi vuxna traddade fyror och femmor, vilka var perfekt nivå för barnen att klättra efter. Vi körde omkring i mellersta Finland och kollade varje morgon nästa destination från 27crags. Och så lagade vi mat på trangia, varje måltid faktiskt. Men sedan en dag fick jag så ont i ryggen att jag inte kunde stiga upp från crash padden mera. För varje rutt och för varje trangia-måltid blev ryggen bara sämre. Till slut levde jag på värkmedicin och i Olhava fick jag ge efter. Att tradda med sådana smärtor kändes inte säkert.

Under de senaste nio månaderna har jag varit hos 7 fysioterapeuter, 5 läkare, en osteopat och en cranio sakral-skötare. Inget hjälpte. Till slut hamnade jag sluta med alla sporter jag älskat och som gjort mitt liv till vad det varit. De första månaderna kändes det ganska tungt. Jag fortsatte försöka, men den dag jag inte mera kunde gå efter en cykeltur gav jag upp. Okej, tänkte jag. Kanske jag bara vilar då. Och jag vilade och vilade. Och vilade och vilade. Men det hjälpte inte heller.

Då bestämde jag mig för att ta kontakt med en viguit som jag hört att sysslar med en tuff sport, fridykning. Simbassängen var det enda stället var jag inte hade smärtor, så jag tänkte jag kunde passa på att lära mig något nytt. Att liksom se möjligheter istället för att ligga och deppa. Min viguit-fridyknings-mentor lärde mig lite om andningsteknik och säkerhet. Hon lånade också ett tyngdbälte åt mig. Sjutton också vilken cool sport alltså! Att bara flyta i tomhet och vara för sig själv, som en astronaut i rymden! Jag är helt såld. Nästa sommar ska jag spendera i sjöarna här runt Fiskars. Utforska och känna mig oövervinnerlig. Ja, jag har ont. Men det ska inte stoppa mig från att leva livet.

Nu i dessa annorlunda tider som corona medför, måste jag kanske tänka om lite andra detaljer i livet också. Men jag ska försöka minnas att se möjligheter till att utvecklas istället för att hänga upp mig på triviala olägenheter.