Första sommardagarna i Repovesi

23 - 26 maj 2020

Veckorna bara flyger i väg, men ännu minns jag fåglarnas öronbedövande sång i Repovesi under de första vackra dagarna i slutet av maj. Under fyra dagar gick vi, kusinduon, Kaakkurinkierros motsols med start vid Tervajärvi.

När vi anlände på lördagen i strålande solsken, var parkeringen full av bilar. Besökarsiffrorna i Repovesis nationalpark har de senaste åren skjutit i höjden, när gamla stråk har restaurerats till små grusvägar. Vi förutspådde lördagens rusning så att vi började i sydöstra ändan, för att undvika de mest populära delarna under helgen.

Första dagens vandring blev ganska kort efter den långa bilresan. Efter de långa dagsetapperna i Seitseminen, hade vi nu i stället som mål att göra under 10km dagar. Den första natten stannade vi vid Lojukoski, där jag tog mig ett kallt med ack så uppfriskande morgondopp, efter en ganska kort natt.

Vi gick vidare norrut, upp och ner för berg, och såg många fina utkiksplatser. Vi tog lunch vid Sukeltajaniemi, och vilade våra varma fötter. Skulle jag ha fått välja, hade jag somnat där och då. Men vi hade ännu en sista etapp att gå för att komma fram till bergsklättrarnas paradis Olhava.

När solen började gå ner fixade vi upp tältet och tog ännu en tur upp på berget.

Vyerna var bedårande.

Efter lite hotdogs och kvällsdopp, fick vi äntligen lägga oss i tältet och sov gott och länge. Efter en god natts sömn känns allt så mycket bättre igen. Fåglarna kvittrade och stegen kändes lätta. Vi så gott som sprang upp till toppen på Mustanlamminvuori, där man såg ut över hela västra nationalparken. Vi stod länge tyst och bara förundrade oss över utsikten.

Sen tog vi oss ner mot Kapiavesi, där vi övernattade en sista natt. Vid Kapiavesi kändes det nästan som vid havet. Miljön var annorlunda på nåt sätt. 

En väldigt nyfiken fågel hälsade på mig vid mitt kvällsdopp. Den ville nästan komma i famnen. Överlag var naturen och djuern så närvarande här. De tog plats och bad inte om ursäkt. Det kändes verkligen som att vi bara var här på besök hemma hos dem. 

Nästa dag hade vi bara en kort väg tillbaka. Vi gick över den berömda hängbron och tog den lilla repflotten över tillbaka mot Määkijä, för att sedan komma tillbaka där vi började.

Sammanlagt blev det 28km och ungefär 892 höjdmeter. Efter att man suttit hemma i coronakarantän halva våren, kändes kroppen stark och glad efter fyra dagar ute i skogen. Vilken ynnest att vi har många platser till att utforska här i Finland. Till nästa i planerna har jag bl.a. en liten skärgårdstur. Tills dess, ha det gott!