Om initialmotstånd & solig vårvintertur på Ovanmalm

3 - 4 mars 2012

 

Det slutar aldrig förvåna, hur trögt den kan kännas att komma över den där tröskeln, ut ur komfortzonen. Ni vet, man har en tung och stressig vecka bakom och det enda man längtar efter är att få sitta ner och ta det lugnt. Eller i värsta fall är man så avtrubbad att man inte längtar efter nånting alls. Blotta tanken på att börja släpa fram prylarna, packa, fixa mat och allt det där känns bara jobbigt. Ute är det kallt, ansträngande och det är besvärligt att ta sig dit. Sköna mjuka soffan där hemma känns som ett mer lockande och vettigt alternativ. Och man måste ju vara utvilad på måndag igen, när nästa vecka kör i gång.



Förra fredagen var en sån dag. Packandet drog ut till lördag morgon och det blev dag innan vi med Henri äntligen kom ut, med mat och grejer. Ännu då jag steg ur bilen på Ovanmalms parkering fanns trögheten och segheten där, det var svalt och dragit i skuggan, kropp och huvud var trött och jag kände mest för att krypa ihop på ett varmt och mjukt ställe.

Väl ut på isen i solen på första sjön smög sig ett leende över ansiktet. Vi började skida över sjön, studerade spår, tog en titt på första vindskydden. Fortsatte sedan med stigen mot bastun, höga klippan på vänstra sidan, bäcken till höger, bron över bäcken, andra sjön - allt välbekant fanns där. Alla viguträffar, kurser, ögonblick och människor man delat stunder med här gjorde sig påminda.

Vi släppte av packningen vid de övre vindskydden. Stannade upp en stund och bara insöp atmosfären. Luften över sjön flimrade i värmen. Himmlen var klarblå och tallarna lyste gröna. Uttern hade sprungit upp från nedre sjön till den övre, en lo tassat förbi bastun och mårdhundarna sprungit kors och tvärs i skogen.

På med skidorna och iväg på äventyr i den bergiga terrängen bakom andra sjön. Fanns en massa ny, oupptäckt terräng där att utforska. Kombinationen av hård skare, branta backar, träd och skogsskidor, samt en benkoordination som hos en kratta, gav snabbt ett skönt adrenalinrus hos somliga. Fast ännu mera påverkade solen, ljuset och den sköna vårvinden som kom susande mellan tallarna. Vi dök in i den soliga vårvinterskogen, nyfikna och fulla av upptäckariver. Upp ocn ner för backarna, genom djupa raviner och upp på höga kullar. Solen och den friska vårvinden rensade kropp och själ.

Helt av sig själv löstes knutarna upp, stressen och spänningen började lätta och kropp och själ fylldes av livslust, glädje och iver blandad med ett skönt lugn. Jag fylldes igen av förundran över hur svårt det kan vara att komma ihåg det här där hemma, när man ska packa. Hur många gånger det varit nära att man missat det här. Hur många gånger behöver man uppleva det för att lära sig? Det är värt att ta sig dit ut. Varenda gång. En sak att man ibland behöver slappare, mer njutningsbaserade turer, andra gånger mår man bra av att riktigt pressa sig. Men aldrig att jag ångrat att jag tog mig ut.

 


På kvällen pysslade vi lugnt med bastu, eld och mat. Satt länge vid elden, åt oss mätta, badade bastu, tuggade snö, njöt av tystnaden, månskenet på skaren och stjärnhimlen ovanför. Till slut somnade vi belåtet i sovsäckarna, drömde hela natten och vaknade i egen takt till ljuset. Vi tog oss tid, hade inte bråttom någonstans.

Efter lång frukost blev det ännu ett härligt topptursäventyr i nya skogar, utan karta eller kompass. Vi valde väg enligt vad som såg roligast eller mest spännande ut, skidade kors och tvärs, hittade fina höga kullar, spännande nya ställen och de mest roliga backar. Tränade telemarksvängar eller kramade träd då vi tog oss ner, beroende på vem som stod på skidorna. Vi höll lite koll på solen och då vi fick nog började vi med solens hjälp leta oss tillbaka mot vindskydden igen.

 


 

Det blev en lång siesta i solen på sjön, vi åt varm soppa och choklad, slumrade i solen och bara var. Kändes igen som om vi varit där ute ett helt liv. Lite vemodigt var det, att sen skida tillbaka mot bilen, men glädjen och belåtenheten bestod. Ännu på kvällen hettade det skönt i ansiktet efter all sol och energin och den djupa avslappningen kändes i hela kroppen. Och känns länge sen, mitt i vardagsverkligheten.

Nästa helg är igen ett av dessa flyktigt passerande marsveckoslut. Med skarsnö och hoppeligen vårsol. Min väska kommer att stå packad från och med fredag eftermiddag. Har du lust att hänga med på skidäventyr i vårskogen eller hitta på nåt annat utekul så hör gärna av dig. Sällskap är välkommet.

Hoppas alla kommer sig ut och njuta i en eller annan form. Ha det fint i vårsolen!

h. Sonja