Februaridrömmar

6 februari 2011

 

Söndag morgon, kör sömndrucken genom storstaden, västerut. Till vänster och bakåt börjar himlen fyllas av ett rosa sken. Solen är på väg upp. Snart flammar hela himlen i ständigt skiftande färger. Tankarna vaknar från den varma sängens dvala till dagen som ligger framför. Då jag kör över Drumsö bro har hela himlen fattat eld och solen är en enda bländade orange glöd. Blicken glider automatiskt utåt, mot havet och plötsligt tar hjärtat ett skutt i bröstet. Det är ju öppet vatten! Hela vägen ytter om Drumsö! Fylld av iver kör jag vidare, men tankarna är på väg där ute redan, med kajaken rakt ut i soluppgången. Vilken finfin tur hade blivit.

Lite senare, morgonkramar, frukost i den röda stugan på Porkkala, sprider leende glädjenyheten och en granskning av nyaste iskartan gör klart att det har öppnat sig lite här och där, i Hangö verkar hela västra sidan vara fri från is. Drömmar om paddlingsturer börjar vakna. Åh vad jag längtar ut... Fast i dag är det andra planer som gäller, havet får vänta lite.

Lite senare lunch i en snöig sluttning under klarblå himmel. Vårsolen värmer skönt, gör en behagligt slö och full av spruddlande livsglädje på samma gång. Vi skidar, skrattar, spårar. Tar oss över snöbryggor, skidar offpist, puckelpist, vurpar ibland (vissa oftare än andra...). Älgar, hjortar, rådjur, harar, rävar och mårdhundar och mindre gnagare ha sprungit kors och tvärs i skogen. Hittar första hermelinspåren i en sluttning och det är lätt att se framför sig hur hermelinen skuttat fram över skaren, siksackat hit och dit, ständigt på jakt.

Turen går över åkrar, kuperade berg och öppen myr. Vi styr dit näsan pekar, vägen är målet och det känns lätt att vara här och nu. Gårdagens sorger och morgondagens bekymmer är som bortblåsta, når inte hit. Är det sen ljuset, sällskapet eller friheten i att få röra sig, men livsglädjen och skrattet bubblar djupt i magen. Jagar en att ta små spurter ibland, springa, skutta, löpa tills hjärtat bultar och det river i lungorna. Kroppen känns lätt och lekfull, jobbar med och njuter av ansträngningen och utmaningen i backarna. Koordinationen kräver visst ännu lite finlir, det blir lite vurpor här och där. Men här finns inga krav på prestige, bara lekfull nyfikenhet och äventyrslust.

På hemvägen ligger solen redan lågt, målar långa fina skuggor i snön och får tallarna att glöda. Sista biten skidar vi tyst, njuter av lugnet och låter förnöjsamheten sprida sig i hela kroppen. Solens värme och ljuset lagrar sig i alla skrymseln.

Väl i bilen jag inte låta bli, utan kör via Brunsparken och hälsar på havet. Stiger ut, ner till stranden och lyssnar på det välbekanta ljudet av vågorna som slår mot stranden. Minnen av tidigare och drömmar om nya turer blandas och flyter ut. Huttrar ändå snart till i kylan och styr med en belåten suck stegen mot den varma bilen och hemåt, mot dusch, mat och sköna sängen. Och drömmar om alla äventyr som ligger där ute och väntar på att någon ska ta för sig.

 


 Foton: Erik Berglund