Finlav*Lumiturvallisuus 1

11 - 15 mars 2020

Friåkning-Lyngen-Snööö<3 Utrustning jag lånat av vigu (som det finns 3 set av) spade sond transiver.

Förra året var mitt första år på en splitboard och efter att åkat snowboard i många år var detta kärlek i första ögonblick. Precis innan koronan blommade ut hade jag turen att njuta av Norges fjäll och ny fin puder-POW WOW! De var inte bara fin puder, det var en kurs som ordnades av Fredrik Aspö, även gammal viguit som ordnar kurser inom bl.a isklättring och friåkning. Detta var en grundkurs i snösäkerthet och hur man planerar säkra turer på egen hand. Det blev en riktigt lyxig kurs då vi endast var 2 anmälda och kursen ändå blev av. Vi hade super tur med vädret och förhållandena var mycket bra, ja nästintill perfekt. Eftersom vi endast var 2 deltagare, båda vigun, hade vi möjligheter att ställa frågor så mycket vi hann,  och kunde njuta lite mer än vanligt då allt gick mycket smidigare och snabbare då vi var en liten grupp. Vi fick lära oss använda olika verktyg för att följa med väder och prognoser, läsa kartor, tolka terrängen och mikroterräng, övade på att söka efter offer i lavin och njuta av härligt väder med ny fin puder och fick ha fjällen nästan för oss själva pga läget i hela världen. Att öva på att söka offer är något jag rekommenderar att öva på varje år, och Fredrik gav en bra ide att påvägen upp kan man på varsin paus gräva ner en transiver och de andra söker, win win med paus och lite rör på benen emellan varven. Det var helt grymt fina åk, även om dag 1 blev att finna tekniken igen för min del. Vi fick inkvartering på Magic Mountain Lodge trots omständigheterna och det tog hand om oss då vi hade lite problem att komma hem då bussar och annat stängdes ner i Norge lite före här hemma i Finland. Ja, det blev ju lite annat än planerat men allt ordnade sig till slut. Jag kan definitivt rekommendera kurser med Fredrik, han har ett härligt sätt att lära ut, man känner sig hörd och trygg i han sällskap. Utrustningen fungerade super och rekommenderar dem vart, låtomoss hålla all utrusting i skick och ta hand om dem väl. Hoppas på att vi i framtiden kan ordna någon resa till Lyngen med Vigu rf, det är en plats jag kommer att åka till igen, igen och igen. Be safe <3 Andi



För Vigu rf medlemmar:
 
 Kom ihåg mig
På kommande:
Aktuella Vigukurser (kalender):
  • Ingen aktuell kursinfo...

Paddlingsäventyr i magiska Pellinge skärgård (baserar sig på en sann historia)

3 - 5 juli 2020

Väderprognosen såg inte lovande ut då jag satt i Västanfjärd och tittade turvis på FMI:s väderprognos och flammande oljelampan. Värmen av ljuset kändes bra då det åskade och regnade utanför, och då och då gnuggade jag mina händer och kände ännu de djupa såren från sommarens tidigare VIGU-paddlingstur söder om Nagu. Är det igen dags att ge sig ut på ett äventyr som man kanske inte kommer tillbaka ifrån? Varför håller jag på med detta och inte nöjer mig med något mindre riskabelt? Med dessa tankar fumlade jag åt lampan, och somnade lika snabbt som vanligt till regnet som dansade på plåttaket.

 
Vi gav oss ut från Alberts sommarställe i nordvästra Pellinge, med riktning österut mot Stora Brokholmen. Starka västliga vindar och pustar som piskade hårt då vi paddlade ut från den skyddade viken. JIIHAAA!! hördes det då och då när man fick en surfkänsla, antagligen såg det rätt så patetiskt ut ifall man satt på Benitas terrass, men man lyckades åtminstone lura sig själv. Albert hade paddlat hela sitt liv i Pellinge så det var lätt att bara följa honom, han verkade veta vartenda hörn och vrå mellan de magiska öarna. Gamla broar, farbror Melkers brygga, "där har jag klippt gräset" - var bara några av de meningar som byttes monologt under färden. Fastän jag kan syssla med många saker samtidigt, som t.ex. lyssna vad den andra säger och ändå paddla framåt, så var jag ändå stundvis mest nöjd över min nyinförskaffade paddlings/seglings hatt som spände aningen för mycket i den redan för många gånger solbrända pannan. "Vad sa du Albert?"- kom ut ur mig antagligen för många gånger. "Vi stannar här och fiskar, jag har på känn att gammelgäddan gömmer sig där i vasset" fick jag som svar.
 
När vi nådde Stora Brokholmen beslöt vi oss för att runda ön en gång och kolla var det lönar sig att sätta upp läger, samtidigt ville vi se fiskgjusen som har bo på öns norra udde i yttersta tallen. Vi paddlade tyst som ur en scen i Indiana Jones, och medan boet glimtade framme vid udden så kände jag hur Skarven (min kajak) gled på en sten. Ilande ljudet skar inte bara in i mitt hjärta utan även i fiskgjusens, som tog ett kliv och flyttade till ön bredvid för att gapskratta åt mitt tabb. Som tur klarade sig Skarven bara med en fin repa, kaptenen fick däremot plågsamma men som kommer att spöka länge.
 
Stora Brokholmens södra udde visade sig vara perfekt som tältplats med en fin sandstrand, mäktiga klippor och sällsynt lite mygg. På ön finns även åtminstone ett utedass och några eldstäder + ved, det var skönt att hitta dessa efter att man varit och grävt dassgropen klar och samlat ved för en hel överlevnadskurs. Kvällen och natten fortlöpte med simtur och läcker mat, och då Albert försökte göra en kortfilm på hur skalbaggar förökar sig.
 
På lördagen vaknade jag till att frukosten var serverad, en klassisk vitchoklads grötportion och en gudomligt god ostmacka satt bra då vi planerade hemfärden. Mer regn lovades fr.o.m. lördag eftermiddag-söndag kväll så vi beslöt att dagens mål var bastun på Pellinge nordvästra spets. Med beslutsamma men lätta drag paddlade vi på Pellinges norra sida mot Benitas café, där vi avnjöt en god lunch och vittnade då den lokala dykargruppen glömde sina syrtuber på stranden. Sommartorget gled mot sitt slut men vi lyckades ändå hitta Pellinge strömming på burk, det skulle smaka fint på kvällen med familjen Weckmans självodlade potisar.
 
Väl tillbaka på landet, bastade vi och åt en 5 stjärnors middag och började redan planerandet av sommarens nästa äventyr - paddling+fiske+vandring i Lapland. Jag hade redan börjat sömnvandringen och var på dimmiga sumpmarker då jag plötsligt hörde ett skrik utanför bastun. Det var inte Albert, som dock hoppade fram ur sin kammare iklädd Adamskostymen - "SHHHHH! vet du vad det är för ett djur?" I min förbryllning hann jag inte säga något, förrän han redan avslöjade att det var uttern. Vi tog en snabb språngmarsch ut i vassen i hopp om att få se ett skymt av djuren, men allt resulterade i ett avlägset utterskratt (är det ett ord?) och några fästingar som kröp upp för benen. Trots allt så somnade jag lätt med lite djupare sår på händerna men med ett leende på läpparna, och med ett utterskratt som ekade i fjärran.
 
Jan
 
ps. Seriösa detaljer av övernattningställen etc. fås av undertecknade.
 
pps. Förblev oklart hur man får bilderna synnas åt rätt håll, sorry.