Spontanvandring i Norge och Sverige

2 - 10 juli 2011

?Tack vare Janne som lade in ett inlägg i Vigurfs forum blev Stina och jag ett vandringsäventyr lyckligare denna sommar. Färden startade i ett överhettat tåg upp mot Kolari, trots spekulationer om att nedfärden nog blir sval och skön så blev även den natten minst lika varm.
?Upp till norra Finland kom vi ändå och började planera vandringsrutten i bilen mot Narvik, alternativen var många, men till slut enades vi om att Janne skulle dumpa oss i Beisfjord söder om Narvik och plocka upp oss senare i veckan i Abisko. Sagt och gjort, efter att ha löst ut Hyttenyckeln i turistinfon (vi har den fortfarande ifall någon behöver) avnjöt vi en middag med den lokala Viguiten (Fredrik) och bilade sedan ner till Beisfjord för att avverka de första kilometrarna av det lilla äventyret. Det kändes tryggt att den första biten var bekant från fjäll2-kursen tidigare på året.
?Den första hela dagen klättrade vi uppåt, uppåt på en massa stora stenar, vi såg rätt sällan någon stig, men de röda färgprickarna på stenarna visade vägen. Efter allt traskande uppför belönades vi med en härlig utsikt över en istäckt sjö varifrån vattnet rann ner i Hunddalen, med de små små hunddalshytterne långt borta, dit skulle vi. Det tog ända till kvällen förrän vi kom fram, detta firades med en fruktkonserv i soffan. Natten tillbringades ändå i tältet och nästa morgon bar det iväg mot Oallavaggi. Denna dal var nog den finaste delen av vår tur, flera turkosblåa sjöar mötte oss på vägen söderut, det gick helt enkelt inte att låta bli att ta ett dopp. Nästa dag tog vi en avstickare via Cunojavrrehytta som egentligen hade varit målet kvällen innan, men trötta ben och tunga ryggsäckar gjorde att vi slog läger lite tidigare. På kvällen fick vi sitta och beundra glaciärerna runtomkring oss samtidigt som vi spanade efter renen Teppo som hade sprungit framför oss största delen av dagen.
Efter Cunojavrrehytta tog vi oss över till den svenska sidan, vilket för det första märktes på den svenska flaggan som svajade ovanför stugdörren och för det andra på att vi nu fick träffa lite människor och en massa myggor. Nu var det bara två dagsetapper kvar av vår tur och den bjöd lite på det ena och andra, de små fjällbäckarna växte och blev större forsar, en lämmel gick med på att bli fotograferad, floran övergick från kalfjäll till björkskog och fjärilsängar, den smala stigen blev småningom en riktig fyrhjulingsväg och antalet "hej hej" ökade ju närmare vi kom kungsleden.
Det var två mycket trötta, men glada förstagångsvandrare som tog in på Abisko fjällstation kvällen innan Janne skulle komma och plocka upp oss. Hotellfrukost, inköp av telemarkskidor och senare på dagen besök på Pajalamarknaden fick avsluta vårt Norge-Sverige-äventyr, ja och så den överhettade hytten förstås, men vad gör nu det då man har lite vin och en massa fina bilder att titta på.



?Tips för vandraren:?

Hyttenyckel kan lösas ut för 100kr?

De norska hytterna var obemannade, men med hög mysfaktor.?

De svenska stugorna vi besökte var bemannade och man betalar även för att bara tälta (och så kan man köpa välförtjänad mazarin och cokis).?

Ta med ditt Suomen Latu medlemskort, det behövs för att få ordentliga rabatter!?

Sov gott i Vigus tält om du lånar det:)

Sist men inte minst solkyddsfaktor för läpparna sparar många tårar.

Johan
 

 

 

 

 



För Vigu rf medlemmar:
 
 Kom ihåg mig
På kommande:
Aktuella Vigukurser (kalender):
  • Ingen aktuell kursinfo...

Vardagstur blir Vändagstur

15 februari 2020

Någon var så missnöjd idag morse. Raka motsatsen mot vad jag var dock. Trots en begynnande känsla av kisibrådska, makade jag rätt på alla kroppsdelar i min sovsäck i hängmattan där jag låg och tänkte på att det fortfarande var mörkt och att även om en mini-vigu i tältet bredvid högljutt ville något som ingen kunde förstå, så kunde jag förmodligen gott sova vidare en stund till.

En morgon som idag har blivit ett slående inslag i mitt liv under de senaste åren, ibland mer frekvent, ibland med längre pauser. Även om jag inte fattat ett lika aktivt beslut som Sara beskrev här i bloggen för inte så länge sedan, så har ett beslut av att ta sig på övernattningstur sakta växt fram och förverkligats. Och detta vill jag sannerligen rekommendera!

Jag har ett par vakio-vänner att vardagstura med. Oftast handlar det just om mitt i veckan-övernattning i någon närbelägen laavu. Efteråt är både vänner och jag alltid lika begeistrade över fiilisen på jobbet dagen då en vaknat ute i det fria - vad är det där magiska som en får av att på kvällskvisten ta sig ut i en mörk skog, elda, fixa simpelt käk, krypa ner i sovsäcken, snacka lite mer eller mindre strunt innan ögonlocken faller ihop... Dricka kaffe och sleva i sig kallnande gröt innan alla prylar trottas ner och vi återvänder till civilisationen.

Då jag sovit klart i morse hittade jag både stora och små viguiter vid en glatt sprakande eld vid vindskyddet i Roosinniemi i Tykö nationalpark där vi campat sen igår kväll. Den minsta hade förvandlats till sitt solstråliga själv igen smiley. Vi tillbringade en långsam och behaglig förmiddag på udden tills vi i olika etapper traskade till parkeringen för att åka hem och fortsätta helgen på våra egna håll.

Tusen tack till Sara för initiativet till en utenatt med vänner denna Vändag! heart

Det kan bli en hel del grejer då en mini-vigu är med i kombination med kort väg till bilen...

Morgonstund har guld i mund! Framför allt efter en stjärnklar natt som var pure magic!